Jag heter Bengt Jönsson och kör själv mjölkbil på Lotab i Varberg.
I hela mitt liv har det bara varit lastbilar som har gällt, från att ha
åkt med pappa Erland i barndomen tills idag.

   

Redan är jag var två veckor stuvades barnvagnsinredet in i N88:an
och jag  har sedan dess alltid haft med lastbilar att göra, på ett eller
annat sätt. När jag var sådär 4-5 år, var det roligaste jag visste att
få åka med och samla mjölk och sedan åka till mejeriet i Göteborg med
73:an, en Volvo N10 av -76 års modell. Väl på mejeriet fick jag galonbyxor
på mig, det behövdes för nu skulle fälgarna på släpet tvättas! Jag minns
att jag tyckte det var konstigt att fälgarna alltid var så smutsiga, men nu
vet jag bättre...

   

Så där höll det på, när andra barn spelade fotboll och liknade, åkte
jag mjölkbil. På högstadiet fick jag praktisera på Oltrans i Falkenberg
 i deras verkstad och med det följde arbete på lov och helger.
I gymnasiet var det bara fordonsteknisk linje som gällde och det ledde
även till feriearbete på Wohléns (Scania) i Varberg eftersom Oltrans
nu hade gått i konkurs. Efter avslutad utbildning av transportteknisk
gren på Kattegattgymnasiet i Halmstad, var det nu dags för det första
chaufförsjobbet.

I juni 1990 började jag på Långås Trä, tillbörja med att serva kunder
och liknande, men när körkortet kom på hösten började jag som
chaufför där. Med en gammal Scania 111 (5,40 hjulbas!) levererade
jag byggmaterial runt om i Halland och Göteborg. Efter 4 år där var
jag trött på detta och den gamla bilen och jag visste att någon nyare
bil inte fanns i sikte på flera år ännu. En kompis till mig undrade då
om jag inte ville följa med honom med ett lass styckegods till Scania
i Luleå. Han hade gods som det var bråttom med och kunden krävde
dubbel bemanning. Jag tog ledigt ifrån brädgården i tre dagar
och följde med honom. Ooh, vad det var roligt att få köra så långt,
 jag som vissa dagar under lågsäsong inte körde en enda meter! 

   

Veckan efter Luleåresan ringde min kompis igen: kunde jag kanske
köra en resa själv denna gången? Jodå, jag fick ledigt en gång till
och körde nu en tur i Västergötland, Småland och Värmland. Efter
det sade jag till åkaren att så här kan vi inte ha det. Antingen får
han ge mig ett jobb, eller så får dom sluta att ringa. Han lovade
att höra av sig inom en vecka, men under den veckan hörde även en
annan åkare av sig: Anders Ivarsson på Lotab i Varberg undrade
om jag ville börja köra som semesteravlösare där med löfte om fast
arbete senare. Som en åsna mellan två hötappar... Jag tackade nej
till Anders och började istället på Hallands Transport i Falkenberg
i maj 1994. Att få köra utrikes lockade då mer än att köra mjölk.

   

Åren på Hallands Transport var väldigt roliga och lärorika, kör man
långkörning på utlandet så får man för det mesta klara sig själv, det
finns inte alltid någon till hands att fråga om hjälp och om man som jag,
råkar ut för en trafikolycka där alla springer runt en och bara pratar
tyska, då är det inte alltid så lätt. Men för det mesta var det roligt! Vi
var ca 25 svenska chaufförer på åkeriet och det hände ofta att man kunde
ha följe eller hålla helg tillsammans men någon kollega , det är sånt jag
gärna minns idag. Baksidan av att köra utomlands är ju att den sociala
biten blir lidande och då blir kollegorna som någon slags familj. Efter
fyra års harvande på de europeiska vägarna tyckte jag att det var dags
att göra något annat. Ett telefonsamtal till Anders på Lotab och en
månads uppsägning och jag var nu i mjölkkörarbranschen.

   

I maj 1998 började jag så på Lotab i Varberg. Till börja med som
avlösare på vasslebilarna, sedan lärde jag mig mjölkbilarna och körde
som avlösare på bådadera. På hösten 1999 fick jag fast tjänst på
mjölkbilarna, fast jag tar gärna ett extrapass ibland på vasslen eller
grädden för att hålla mig a jour och för att det är roligt att variera sig lite.
 

Intresset för mjölkbilar kan sätta sina spår: ofta när jag har fått tag
i nya bilder på mjölkbilar så fnyser min sambo "malakomaschine"
(hon är ryska), men som väl är så står hon ut!

Kolla in mina bilder!!!

Kanske nästa generation chaufförer? Min dotter
Elisabeth, 8 månader provar pappas mjölkbil.